Jag ser fram emot detta med både längtan och ängslan.
Längtan efter det efterlängtade barn som skall komma och ängslan över vad jag skall få tampas med under graviditen och amningen utan mina medeciner.
Jag tror att en nattsvart depression kommer att vara den största risken för mig, och det är väl på något sätt bättre än en spritt språngande mani.
Jag har förresten Bipolär sjukdom typ 1 med blandepisoder och det kan svänga väldigt fort på mig. Så jag funderar på att fråga pappan ifall han inte kan flytta in hos mig ifall det blir som värst. Jag tror han skulle gå med på det....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar